Tiden rasar i väg i ett fruktansvärt tempo. Jag minns min morfar som alltid sa att -Vänta tills du blir lika gammal som jag då får du se att tiden går fort. Jag är inte ens i närheten av de nästan 94 år gammal som han blev men ändå........ Vart tar tiden vägen? Hela maj har rusat förbi i expressfart. Jag har visserligen varit ute i naturen, doftat på blommor, lyssnat på fåglarna mm ändå känns det inte som om man riktigt hinner med. Hur blev det så?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar