Vilse i pankakan? Nä i skogen....

I dag har jag gått vilse. Jag skulle lägga ett spår till Signe, och på väg ut såg jag den största huggorm jag någonsin sett. Den var över en meter lång. Uäää! När jag sedan började snitsla så koncentrerade jag mig nog mer på var jag satte fötterna än åt vilket håll. Och när mina snitslar började ta slut så hade ja ingen aning om hur jag skulle komma tillbaka till den lilla sjön där Cecilia satt och väntade med Signe och Casper. Efter lite överläggning med Cecilia på telefon gick jag mot solen och tadaaa jag kom tillbaka igen. Signe fick sitt längsta spår i hela sitt liv ca (1,5km) men klarade detta galant trots att det var mycket torrt i markerna och sista biten var på en stig där det gått mycket folk. Så här fin utsikt hade vi när vi satt och fikade och skrattade åt min fadäs.