Stackars Signe.

Det händer som tur är inte ofta men när Signe väcker mig på natten då vet jag att något är på tok.  I natt vid tvåtiden kom hon och puttade på mig gnydde och sprang fram och tillbaka till dörren. Det ska erkännas att det tar lite tid innan jag vaknar och fattar att hon måste ut, nu. Jag måste klä mig, trycka upp hissen, vänta på hissen, åka ner och så ut. Trots att hon står och trampar på stället i hisshallen och i hissen så håller hon sig tills vi kommer ut. Vid fyratiden då var det dax igen, men sedan har det varit lugnt och efter den ordinarie men något sena morgonpromenad håller jag på att koka ris till henne, och hon verkar må bra. Fast just nu känns min mage också lite orolig så vi får se var denna dag slutar.