Äntligen hemma!

Nej det är inte tv-programmet jag menar, bättre upp. I går fick jag hämta hem min Signe- Jag möttes av en glad men klart medtagen hund. Nu efter en god nattsömn , lite mat, rastining och medicin så verkar hon lite piggare. Det känns så skönt, och att hon nu tigger ostmacka känns som ytterligare entt sundhetstecken. Jag är så glad att hon är hemma igen. Tack alla för all peppning och hållna tummar, det har verkligen värmt i hjärtat.

Mardröm!

Igår eftermiddag kände jag mig ganska nöjd, Signe och jag hade tränat lite, vi hade varit ute på långpromenad och min stegräknare mätte över 10 000 steg. När jag kom hem på eftermiddagen började Signe härsa och skaka i hela kroppen, hon kräktes upp morgonmaten och var väldigt orolig. Jag ringde till Camilla och frågade om de hade en termometer att låna och det hade de så jag och Signe gick dit. När vi kom in igen var Signe väldigt törstig och drack massor av vatten som kom upp i faslig fart bara några minuter senare, dessutom ville hon inte ha någon mat. Och när Signe inte vill äta då blir jag rädd. Temp 40,2 efter samtal med Gunilla min uppfödare och en veterinär så skjutsade Camilla oss till Albano där vi fick vänta 1½ timme innan det var vår tur. En mycket trevlig veterinär tog emot och konstaterade att det var bäst att göra ett ultraljud. Man såg förändringar i livmodern plus att den var vätskefylld. Så de behöll henne och hon opererades i natt. Kl..01.48 ringde de från Albano och sa att hon vaknat upp, att det verkar ha gått bra och att hon får smärtstillande. Då flippade jag ur tårarna sprutade och jag fick frossa och skakningar i hela kroppen vilket inte underlättade sömnen men det lugnade ner sig efter ett tag menjag har bara slumrat till lite då och då efter detta. Nu går jag och väntar på att dagskiftet ska höra av sig så att jag kan hämta hem min Signe.Har dammsugit och ska torka golv nu så att det är rent på golven när hon kommer hem.