Lev i nuet ? Hur då?

Att leva i nuet, det är lättare sagt än gjort. När jag hela tiden måste planera in var jag ska vara i morgon, denna vecka och nästa, vilken kund, vilken stad och vilken tid ska jag var på plats, biljetter och hotellrum ska eventuellt bokas? Och hur är det i övermorgon? Är det några möten på kvällarna, har jag bestämt med någon? Signe, måste aktivera Signe. Oj, borde städa, damma, dammsuga, fixa till badrummet. Oj, inget i kylen heller, måste nog handla och så måste jag tanka bilen. Dyrt att tanka bilen, varningslampan för att det är dax att serva bilen har lyst ett tag nu men när ska jag hinna med det? Borde beställa hundfoder men vet inte när jag kan vara hemma och ta emot leveransen. Köpte studentpresent och fikade med en kompis igår. Check! Jäklar, missade årsmötet i bostadsrättsföreningen. När kommer de till mig och byter fönster? Borde gå och klippa håret, men när och var? Medlemsmöte på klubben på torsdag, hinner jag hem till dess? Sökhelg, ska bli jättetrevligt men vad behöver jag ha med mig? Har jag rena kläder? Måste kolla all post och reklam som väller in. Tågförseningar, inställda tåg, vänta, boka om vänta igen. Måste hitta på något roligt för att aktivera Signe. Tidiga mornar och sena kvällar avlöser varandra. Häggarna blommar och doftar helt fantastiskt, det är grönt och fint nästan överallt. Carpe diem, jag försöker verkligen men det går inte alltid så bra som jag kanske skulle vilja.

Min hemsida Signeshundfika får gå i graven...

Lite vemodigt känns det allt, men min hemsida www.http/signeshundfika.snabber.se kommer att avslutas.( Kommer att synas ca 2 veckor till) Tycker att det är lite begränsat ämne att skriva om, och vem vet jag kanske gör en ny vid ett annat tillfälle vi får se. Min mailadress lotta@flatonline.se kommer på sikt också att försvinna. Däremot kommer jag att ha kvar denna blogg, där jag skriver om lite av varje. Hoppas att ni i stället vill följa min blogg och kanske även skriva en komentar då och då.


Foto: Stina Lökken

Vilse i pankakan? Nä i skogen....

I dag har jag gått vilse. Jag skulle lägga ett spår till Signe, och på väg ut såg jag den största huggorm jag någonsin sett. Den var över en meter lång. Uäää! När jag sedan började snitsla så koncentrerade jag mig nog mer på var jag satte fötterna än åt vilket håll. Och när mina snitslar började ta slut så hade ja ingen aning om hur jag skulle komma tillbaka till den lilla sjön där Cecilia satt och väntade med Signe och Casper. Efter lite överläggning med Cecilia på telefon gick jag mot solen och tadaaa jag kom tillbaka igen. Signe fick sitt längsta spår i hela sitt liv ca (1,5km) men klarade detta galant trots att det var mycket torrt i markerna och sista biten var på en stig där det gått mycket folk. Så här fin utsikt hade vi när vi satt och fikade och skrattade åt min fadäs.

Hjärtegryn......

Signe och Casper

Fredagsmys.....

Efter en skön prommis med Signe har jag nu avnjutit min middag. Det blev Nils-Oscars Kalasöl, en välmarmorerad köttbit, bea och endivesallad, med tillhörande fågelkvitter och solsken ute på min balkong. Man kan ha det mycket sämre, måste jag säga.

Jag gillar verkligen fredagar.

Bakslag i vädret.......

Så här såg det ut ena dagen

Och så här dagen efter...

Urk!

Ulriksdals trädgård

Ulriksdals slottsträdgård i söndags

Vitsippor

Slottet