Deppig

Jag tror inte att jag varit deppig sedan Signe kom in i mitt liv, men just nu känns det tungt. Och det är inte på grund av hunden, tvärtom hon är en orsak som håller mig med näsan ovanför vattenytan. Jag är bara så besviken, besviken över att drömmen om att byta bostad fullständigt har gått upp i rök. Det är kanske barnsligt och ett lyxproblem men alla mina framtidsdrömmar har rasat som ett korthus. Jag har under många många år drömt om att flytta ut på landet eller ett hus med en liten trädgård, en uteplats där man kan grilla, sitta ute och ta en kopp kaffe i morgonsolen på alltanen, odla rosor och eventuellt lite grönsaker, men nej. Det är ljust på kvällen, fåglarna sjunger och flera plusgrader sådant brukar få mig att bubbla inuti men inte ens det hjälper upp just nu.