Hem ljuva hem......

Äntligen hemma igen efter ytterligare en jättetrevlig dag i Norrköping. Gick upp vid kl 04.00 och har varit på benen sedan dess, även om jag slumrade lite på tåget hem. Nu har jag varit och hämtat Signe hos mamma och pappa, dessutom blivit bjuden på pappas hemlagade ärtsoppa. Mycket god var den, men nu är jag hemma och ska bara ta det lugnt. Måste nog gå en liten sväng med hunden senare ikväll innan det blir dax att krypa till kojs. Långfärds tid mot natt.......

Panik!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

I dag skulle jag följt med en kollega på en användarutbildning på ett sjukhus. Ja, ni som känner mig väl vet vilken hysterisk skräck jag har för sjuk- och tandläkarvård. Jag gick upp som vanligt, promenerade hunden, duschade och åt frukost. Allt medan paniken i kroppen växte sig starkare och starkare. Tårarna sprutar så att till och med Lille Skutt skulle bli grön av avund. Hela bröstet snörps ihop och jag kan inte andas ordentligt utan hyperventilerar och som kronan på verket spyr jag upp frukosten och hela kroppen skakar. I detta tillstånd försöker jag nu ringa min kollega för att säga att jag inte kan följa med. Kan inte ha varit lätt att få en helt hysterisk medarbetare i örat vid 7-tiden en onsdagmorgon. Nu har jag sansat mig en smula, jag skakar fortfarande i kroppen och jag vet att det är helt irrationellt men jag kan inte syra över min fobi.

Skönt att vara hemma igen

I morse tidigt tog jag buss till Danderyds sjukhus, t-bana till Centralen och vidare med X2000 till Norrköping där jag hållit utbildning hos kund hela dagen. Men nu är det så skönt att vara hemma igen med Signe som ligger och snusar vid mina fötter. Det blir en tidig kväll i kväll.

Yes!!!

Jag är på väg åt rätt håll, -2,6 kg på en vecka. Känns bra!

Söndagspromenad

Trots ös regn och ishalka så gick jag & Signe , Cecilia & Casper, Eva & Chilla och Eva & Mysan en jättehärlig promenad vid Hundudden på Djurgården. Alla hade vi lekt med tanken att stanna hemma på grund av regnet men ångrat oss, och alla var vi lika glada och nöjda både för vår skull och för hundarnas del att vi kom iväg. För när man väl är ute så är det nästan alltid skönt att komma ut vilket väder det än är. Vi mötte en skidåkare på vår väg men i övrigt inte en människa.

Promenaden avslutades med en tidig lunch eller sen förmiddagsfika på Hunduddens Café, hundarna fick märgben och vi fick det vi ville ha. Många skratt men också ganska allvarliga samtalsämnen avklarades. Inte så att vi på något sätt hade några lösningar eller ens försökte lösa några världsproblem men det blev en mycket givande och trevlig dag. Tack tjejer för en trevlig dag!

Väl hemma upptäkte jag att det inte fanns några lediga tvättider i tvättstugan så jag åkte hem till mamma och pappa och lånade deras tvättmaskin dessutom blev jag bjuden på middag, spagetti och köttfärssås som är en av mina favoriträtter. Tack för en jättegod middag!
Både jag och Signe är mycket nöjda med vår dag.

Långpromenad på hundudden.

Signe och jag ska tillsammans med spårgänget åka till hundudden och promenera och äta lunch tillsammans. Cecilia och Casper hämtar upp oss och de andra möter vi upp på plats. Hoppas att det slutar snöregna bara.

Idag är jag ledsen.....

Igår fyllde Malin 40 år, mitt yngsta syskon 40 år. Och så är hon så långt bort, visst pratade vi på telefon och jag skickade även en hälsning på FB men det är inte samma sak. Fast det är inte bara det fysiska avståndet som smärtar mig, av min Malin finns nästan inget kvar. Jag tycker att hon utplånat och suddat ut sig själv för att vara till lags, och det gör så ont. Hon som tidigare varit en stark, öppen, självständig, spontan, glimten i ögat, hjärtlig, ingenting är omöjligt,rolig och varm person. Vissa bitar kan man fortfarande ana långt bort under korta ögonblick, men vissa bitar har slocknat helt. Jag kommer alltid att finnas här och alltid att älska henne, men ibland gör det så otroligt ont.