Idag är jag ledsen.....

Igår fyllde Malin 40 år, mitt yngsta syskon 40 år. Och så är hon så långt bort, visst pratade vi på telefon och jag skickade även en hälsning på FB men det är inte samma sak. Fast det är inte bara det fysiska avståndet som smärtar mig, av min Malin finns nästan inget kvar. Jag tycker att hon utplånat och suddat ut sig själv för att vara till lags, och det gör så ont. Hon som tidigare varit en stark, öppen, självständig, spontan, glimten i ögat, hjärtlig, ingenting är omöjligt,rolig och varm person. Vissa bitar kan man fortfarande ana långt bort under korta ögonblick, men vissa bitar har slocknat helt. Jag kommer alltid att finnas här och alltid att älska henne, men ibland gör det så otroligt ont.